Tanken med denna text är att ta upp synvinklar och orsaker till att de som studerar historia kan känna en frustration över studierna, ämnet och känslan över att det man håller på med inte har någon betydelse. Jag antar att vi som studerar ämnet historia har ett intresse för ämnet fast det inte har varit allas första val så har vi valt att påbörja våra studier med den tanken att vi en vacker dag också slutför dem. Ganska snabbt får vi olika verktyg i forma av metoder och substans, med vilka vi kan börja analysera historiens olika skeden. Dessutom får vi kunskap om olika källor och hur vi skall handskas med dem. Personligen har jag funnit de olika metoderna som tillämpar källkritik och kritisk granskning av allt som någonsin har skrivits att vara det mest nyttiga verktygen vi blivit givna.
Ett av målen med att studera historia är att vi som studera det i något skede skall kunna bidra med något nytt inom forskningen av historia så som en ny tolkning, en ny synvinkel eller tillochmed något helt nytt med hjälp av en oanvänd källa. Objektivitet är något en forskare borde sträva efter i sin forskning, men ett av problemen i detta är att vi som tolkar källorna är människor, ett annat är att historia inte är en exakt vetenskap och tillslut finns det någon som kan vara 100% objektiv i sin egen tolkning av historiska händelser? För att göra allting lite mera frustrerande så är de källor som vi som historiker använder skapade av mänskor, vilket gör oss beroende av flera oberoende källor vilket endå inte ger oss ett exakt svar utan enbart höjer på sannolikheten att kanske hittat något som kan kallas för sanning. Fast jag tror inte det finns många som skulle vilja påstå att denne har hittat en absolut sanning.
Det vi kan erbjuda dock är en tolkning om hur saker kunde ha skett och minska på feltolkningar som skett pågrund av olika saker som tillexempel brist på källor eller en forn vilja att dölja något. Det finns tusen orsaker till att historien behöver om tolkas och granskas pånytt. En av dessa är att vi kan diskutera ämnet historia på ett sett så att kan dela med oss av vår kusnkap så att de kunde vara tillgänglig för alla i vårt samhälle, inte bara experterna och de som är insatta i ämnet. Här stöter vi igen på en utmaning, vems tolkning är det som skall erbjudas till en större massa? Vem är det som krönas till kungen av kunskap? Ett resultat inom forskning har troligen diskuterats med flera experter, men i en sådan skara kan resultatet dela åsikter och i sin tur skapa olika tolkningar, för att sedan försvinna utan att den har nått något som har en större betydelse.
Detta kan anses vara den icke exakta vetenskapens förbannelse. För hur frusterande är det inte att inse både före och efter att ens arbete/forskning enbart är och förblir en tolkning som försvinner och drunknar bland andra tolkningar. Historikerns börda är att simma i ett mörkt hav med källor och föråldrade tolkningar, för att sedan kanske komma fram till en tolkning/resultat utan like utan att någon får veta om det. Kanske en mild övedrifft, men säkert träffar den också någon. Så låt oss aldrig glömma den iver s
om fick oss att börja med historia för då finns det alltid någon som gynnas.
Oskar Dikert
Historicus
